Lag om lagring av metadata i Europeiska unionen

[ware_item id=33][/ware_item]

EU: s lagstiftning om lagring av personuppgifter av Europeiska unionen, benämnd direktivet om lagring av data (DRD) antogs 2006 och därför anses den vara den extrusiva lagen för datareservation.


Denna lag har betonat internetleverantörerna att behålla användarens personliga information såsom inkommande och utgående telefonnummer, IP-adresser, geolokalisering och annan nyckeltelekommunikation och Internet-trafikdata under en period av 6 månader till 2 år. De som inte anklagas eller misstänks för något brott omfattas dock av lagen om datalagring.

Kommunikationsdetaljerna, såväl som konversationens varaktighet och det faktum att vem som personen pratar är också ett datalagringsdirektiv till Internetleverantörerna som stöds av myndigheternas myndigheter i Storbritannien och USA. Ändå kan de insamlade uppgifterna också lämnas till brottsbekämpande myndigheter.

Laggenomförande av nationell lagstiftning i länder

Många länder som Österrike, Bulgarien, Danmark, Estland, Frankrike, Italien, Lettland, Liechtenstein, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Norge och Storbritannien har bytt lagarna till nationell lagstiftning. Vissa av länderna utanför Europeiska unionen, som Serbien och Island, har också antagit datalagringsdirektiven.

Sådana lagar för att kränka de mänskliga rättigheterna motsätts av konstitutionella domstolar i vissa länder. Cypern, Tjeckien, Tyskland, Grekland och Rumänien är bland de nationer som kämpar mot orättvisa direktiv.

I vissa länder upprätthöll emellertid lagen efter införandet. Dessa inkluderar Rumänien där DRD tillkännagavs konstitutionella 2009, Cypern har också förklarat lagen om lagring av uppgifter som konstitutionell i februari 2011. Den bulgariska konstitutionella domstolen hade motsatt sig lagen och i mars 2010 hade Tyskland också förklarat lagringsdirektiv som konstitutionella.

Denna lag står inför motstånd och motstånd från många nationer. I mars 2011 vändes DRD från att antas av Tjeckiens konstitutionella domstol. I Litauen förklarades lagen om datalagring som konstitutionell redan före dess verkställighet. Dessutom granskar Ungerns konstitutionella domstol fortfarande huruvida direktiv om lagring av data ska genomföras eller inte. Vissa länder i Europeiska unionen har dock också förnekat att de införlivar lagen i sina länder.

Med det tyska genomförandet av försenad antagande av DRD-direktivet visar Sverige också samma beteende. Därför har Europeiska kommissionen överlämnat Sverige-ärendet till Europeiska domstolen för att inte ha genomfört EU: s lagar om lagring av uppgifter. En icke-statlig organisation, European Information Society Institute, motsätter sig också den Slovakiska åtgärden för att genomföra EU-lagstiftning.

Massreaktion för lagen

DRD: s motstridiga direktiv står inför extrem motstånd och kritik från massorna. Europaparlamentets lagstiftare hävdar att denna lag är den som bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och vägen mot skapandet av övervakningssamhället. Även om datalagringsdirektiven har implementerats som den nationella lagen men tvisten förblir som den är. Frågan om irländsk motstånd mot lagen har hänvisats till Europeiska domstolen (ECJ) som också kommer att granska lagligheten i DRD-direktivet.

Påverkande bedömning och sannolik översyn av DRD-direktivet tillkännages av Europeiska kommissionen. Vissa av de läckta dokumenten bekräftar emellertid att kommissionen har avsikter att framställa DRD-direktiv som ett väsentligt behov av EU. Vissa icke namngivna parter försöker också utvidga DRD-användningarna för att införliva åtal om upphovsrättsintrång.

En utvärderingsrapport publicerades av kommissionen i april 2011 där man avslöjade skillnaden mellan hur lagstiftningen genomförs av EU-medlemmarna och uppgifterna kunde komma åt av vilka myndigheter. Europeiska kriteriet för dataskydd (EDPS) kritiserade rapporten har sagt att kommissionen inte har visat nödvändigheten och proportionaliteten i EU: s lagar om lagring av data. Ändå skulle direktivens laglighet endast godkännas om de uppfyller båda kraven.

EDSP har hävdat att på ett mindre integritetsinträngande sätt datalagring skulle kunna genomföras men kommissionen bestämmer inte det. Enligt EDSP ger direktivet om lagring av data en utökad möjlighet för länderna så att de kan bestämma dataanvändning, villkor och vem som kan få tillgång till uppgifterna.

Emellertid tvingas kommissionen av motståndaren att tillhandahålla bevis för att visa att om det inte finns någon laglig obligatorisk lagring av uppgifter, skulle de viktiga trafikdata för utredningen av det allvarliga brottet inte vara tillgängliga för brottsbekämpning. De kräver också kommissionen att ge medborgarna möjlighet att övervaka effekterna av DRD-direktiv på deras integritet.

För att stoppa riktad insamling av trafikdata från DRD, kämpar European Digital Rights (EDRI), en Bryssel-baserad NGO med organisationer som EFF och AK Vorrat mot den.

Men dessa direktiv implementeras fortfarande och det bekräftas inte att vilka förändringar dessa invändningar kan tvinga att införliva i dem för att skydda din integritet. Så du bör vara vaksam om att skydda din integritet och vara medveten om åtgärderna för att skydda dig från obligatorisk datalagring.